Linda

Varför tänker man mer på hösten? Eller jag är en person som alltid tänker väldigt mycket men nu den senaste vecka har det vart värre än vanligt om man nu kan säga så. Det händer så otroligt mycket i mina nära och käras liv som är så fantastiskt men också jobbigt för andra. I och med att jag får höra en del upplevelser och händelser i mina vänner liv börjar jag fundera på mitt egna. Det känns som att dom, trots att vi är i samma ålder. Så jag dom upplevt så otroligt mycket mer än mig.

Har nära vänner nu som ska ha barn om några månader, en annan förlovar sig, några berättar om sina otroliga dejter dom går på och vilka människor dom träffar på krogen. Om olika saker dom upplevt och berättar om. Och vad har lilla jag att komma med?! Just för stunden känns det som ingenting, och såhär har det känts ett tag nu. Alla fantastiska historier och äventyr dom berättar om, och vad har jag att berätta? Det händer och har inte hänt något spännande i mitt liv på länge. Jag vill och försöker verkligen glädjas åt mina vänner och deras liv. Och jag unnar dom verkligen denna glädjen och lyckan! Men just vid dessa tillfällen som nu funderar jag och undrar vad jag gör så fel?

Jag vet att jag tjatar om detta bland mina vänner och kommer säkert få höra det nu efter detta igen men..!

Jag är så otroligt trött på att vara ensam nu! Inte ensam att jag inte har några vänner, för det har jag, en fantastisk skara med diamanter omges jag av! Men dock vill jag ha en kille i mitt liv med, någon att bara känna sig älskar av på just det sättet som bara han kan, någon att hålla om och hållas om av! Jag vill jag vill jag vill! Får ofta höra att man inte ska leta, det kommer när det kommer, men det verkar gå så himla bra för alla min vänner och deras vänner men hos mig är det tydligt någon slags tröskel. Är så trött på den! Jag vill också kunna säga till mina vänner att nej jag kan tyvärr inte ses, jag ska vara med min pojkvän. Som det är nu så är jag tjejen som alltid kan och har tid att ses när jag inte jobbar..

Flera vänner säger att som förstår mig, hur det känns. Men hur kan dom göra det? Din säger att dom vet hur det är medans dom har sin pojkvän hemma som väntar, pratar in sina ex. Men det är inte dom som är 18 år, inte har några ex att prata om, inte har en pojkvän. Det är heller inte dom som inte har kommit över tröskeln! Men dom vet hur det känns! Fy vad jag hatar dom fyra orden! Önskar bara att någon kunde komma med stöd eller träffa någon i samma sits!

Träden är fina, tjock tröjor är mysiga, tidiga vackra mornar, varmt the, mysa i soffan till en bra film,kvällar med vänner, promenader i kylan när löven faller. Med andra ord, jag älskar hösten! Och det är inte långt kvar till vintern med pyssel, hemma kvällar, marknader, julmarknad,jul doft, sånger. Vill spendera min höst, vinter med dig! Kanske, kanske inte,ingen vet och jag lever på hoppet!

Skön dag jag har haft! Har hunnit med att träna med Emma, hjälpa mamma med shopping, åter träff i kyrka efter Taize och självklart bakat bullar!

För övrigt kan jag meddela att det just nu snurrar runt massa tankat och funderingar i mitt huvude. Blir galen snart! Kan inte bara lite saker hända så jag kan få lite svar och kanske en aning om vad som är rätt att göra? Jag vill så otroligt gärna men vill inte chansa om det jag tror mig se är fel. Kan någon ge mig råd? Svar?

Puss

Detta är vad jag gör just nu!