Hemma igen..
Är säsmt på att skriva här, förr hade jag fullt upp med skolan och nu är det jobbet som tar mestadelen av min tid.
Har iallafall kommit hem från min Taize resa nu, och började jobba dagn efter så har väll inte riktigt fattat ännu att jag är hemma från paradiset.
Vill bara sätta mig på en buss tillbaka till Frankrike, vill uppleva allt igen! Stämmingen, gemenskapen, människorna, önerna och till och med maten. Men även om jag skulle åka tillbaka nu så skull det aldrig vara samma sak igen. För det var alla underbara människor där som gjorde det så fantastiskt!
Träffade underbara människor som jag aldrig kommer att glömma, men träffade även personer som jag inte riktigt pratade med, eller inte muntligt utan mera med ögonen och kroppsspråket. Får se vad detta kan leda till nu när man kommit hem. Har inte speciellt stora förväntningar men vi bor trotts allt i samma land fast väldigt långt ifran varandra. Tyvärr. Men som tur är finns ju facebook, skype och mobiltelefoner så vi ska nog kunna hålla kontakten och lära känna varandra ändå.
Just förövrigt idag känner jag mig som välrdens olyckligaste och ensamanste människa. Skulle träffa en vän idag men hon ställde in för att hon skulle vara med sin pojkvän som hon förövrig nästan bor hos så man träffar henne ändå aldrig. Vänner som glömmer bort sina vänner för en pojkvän har jag svårt för. Sen verkar alla andra vara upptagna så ja, är ensam helt enkelt. och som sagt den personen jag verkligen vill träffa bor 8 timmar ifrån mig..
Puss & Kram
L
Har iallafall kommit hem från min Taize resa nu, och började jobba dagn efter så har väll inte riktigt fattat ännu att jag är hemma från paradiset.
Vill bara sätta mig på en buss tillbaka till Frankrike, vill uppleva allt igen! Stämmingen, gemenskapen, människorna, önerna och till och med maten. Men även om jag skulle åka tillbaka nu så skull det aldrig vara samma sak igen. För det var alla underbara människor där som gjorde det så fantastiskt!
Träffade underbara människor som jag aldrig kommer att glömma, men träffade även personer som jag inte riktigt pratade med, eller inte muntligt utan mera med ögonen och kroppsspråket. Får se vad detta kan leda till nu när man kommit hem. Har inte speciellt stora förväntningar men vi bor trotts allt i samma land fast väldigt långt ifran varandra. Tyvärr. Men som tur är finns ju facebook, skype och mobiltelefoner så vi ska nog kunna hålla kontakten och lära känna varandra ändå.
Just förövrigt idag känner jag mig som välrdens olyckligaste och ensamanste människa. Skulle träffa en vän idag men hon ställde in för att hon skulle vara med sin pojkvän som hon förövrig nästan bor hos så man träffar henne ändå aldrig. Vänner som glömmer bort sina vänner för en pojkvän har jag svårt för. Sen verkar alla andra vara upptagna så ja, är ensam helt enkelt. och som sagt den personen jag verkligen vill träffa bor 8 timmar ifrån mig..
Puss & Kram
L
