Varför jag?!
Jag vet att jag tjatar om detta bland mina vänner och kommer säkert få höra det nu efter detta igen men..!
Jag är så otroligt trött på att vara ensam nu! Inte ensam att jag inte har några vänner, för det har jag, en fantastisk skara med diamanter omges jag av! Men dock vill jag ha en kille i mitt liv med, någon att bara känna sig älskar av på just det sättet som bara han kan, någon att hålla om och hållas om av! Jag vill jag vill jag vill! Får ofta höra att man inte ska leta, det kommer när det kommer, men det verkar gå så himla bra för alla min vänner och deras vänner men hos mig är det tydligt någon slags tröskel. Är så trött på den! Jag vill också kunna säga till mina vänner att nej jag kan tyvärr inte ses, jag ska vara med min pojkvän. Som det är nu så är jag tjejen som alltid kan och har tid att ses när jag inte jobbar..
Flera vänner säger att som förstår mig, hur det känns. Men hur kan dom göra det? Din säger att dom vet hur det är medans dom har sin pojkvän hemma som väntar, pratar in sina ex. Men det är inte dom som är 18 år, inte har några ex att prata om, inte har en pojkvän. Det är heller inte dom som inte har kommit över tröskeln! Men dom vet hur det känns! Fy vad jag hatar dom fyra orden! Önskar bara att någon kunde komma med stöd eller träffa någon i samma sits!
