Funderingar och konstateringar!
Varför tänker man mer på hösten? Eller jag är en person som alltid tänker väldigt mycket men nu den senaste vecka har det vart värre än vanligt om man nu kan säga så. Det händer så otroligt mycket i mina nära och käras liv som är så fantastiskt men också jobbigt för andra. I och med att jag får höra en del upplevelser och händelser i mina vänner liv börjar jag fundera på mitt egna. Det känns som att dom, trots att vi är i samma ålder. Så jag dom upplevt så otroligt mycket mer än mig.
Har nära vänner nu som ska ha barn om några månader, en annan förlovar sig, några berättar om sina otroliga dejter dom går på och vilka människor dom träffar på krogen. Om olika saker dom upplevt och berättar om. Och vad har lilla jag att komma med?! Just för stunden känns det som ingenting, och såhär har det känts ett tag nu. Alla fantastiska historier och äventyr dom berättar om, och vad har jag att berätta? Det händer och har inte hänt något spännande i mitt liv på länge. Jag vill och försöker verkligen glädjas åt mina vänner och deras liv. Och jag unnar dom verkligen denna glädjen och lyckan! Men just vid dessa tillfällen som nu funderar jag och undrar vad jag gör så fel?
